Oskar Karlsson, utsänd med SALTs volontärprogram, på plats i Myanmar – med en återkoppling till er som läser detta hur julen har varit här i landet.
Senast jag uppdaterade er om mina erfarenheter på plats så lovade jag att i mitt nästa inlägg dela med mig av julens traditioner och händelser.
Det har minst sagt varit intensivt här under julens högtid, därav får ni en tillbakablick på vad som hänt.
Till att börja med så firas den första december, 1/12 – med pompa och ståt! Hälsningar skickas på Facebook, happy sweet december önskar man varandra. Något som vi alltid spar åt söndagen för adventfirandet, vilket de inte har någon aning om här vad advent är för något.
Kvällen till ära grillade vi gris och kyckling – the Amerikan/Swedish way. Väldigt uppskattat häromkring att grilla, men inte vanligt alls. Mat kokas, friteras eller steks vad vi har sett, men i framtiden kanske kolgrillningen slår igenom på allvar!
Vidare så började vi tidigt med dekorationerna, här spar vi inte på glittret, trots snö och kyla till trots så pyntas det minst lika mycket i Myanmar, som i Sverige/Europa. Julens högtid, traditioner och budskap har alltid accepterats i landet och trots skilda trosuppfattningar buddhister och kristna emellan är högtiden uppskattad av de flesta. Alla verkar ju tycka om att fira något 😉
Den 13 december tog jag och Kristoffer och accepterade inbjudan utav UD (Utrikesdepartementet) här i Myanmar till en väl organiserad julfest i Svensk anda som alla i nationalitet och hjärta kände sig tillhöra Sverige medverkade på. Ett 60-tal svenskar samlades och i största mån försökte vi att återskapa de svenska jultraditionerna så som julmat, sånger, julmässa och långdans m.m.
Vidare började vi att märka av körsång ju närmare vi kom julen. Så gott som varje kväll kunde vi både se och lyssna till grupper av människor som gick ihop för att från dörr till dörr sjunga några inövade julsånger till hjälp av gitarr och tamburin. Det som gör det hela än mer intressant är att de människor som väljer att göra det här är troligtvis uteslutna kristna i landet. I Sverige finns det flera ideella föreningar och grupper i samhället som vi hade kunnat förvänta oss höra julsånger ifrån, men i landet i öst blev det något nytt för oss att se de troende kristna på ett oerhört tydligt sätt värdesätta julens högtid som sin stund under året att berätta om sin tro och julens verkliga budskap om Jesus Kristus födelse, liv och död som ger frälsning åt oss alla. Under min egen uppväxt har jag upplevt den svenska julens firande ett antal gånger och som vi alla vet har också vi tagit fasta på den kristna traditionen. Skillnaden ligger i hur pass överlåtet vi låter julen just få handla om detta, då vi lika mycket ger utrymme åt jultomten, gran och presenter.
De sistnämnda har även börjat ta fasta här i Myanmar, men likväl upplevde vi att julen inte bara är ett firande, utan också en sorts plikt/uppgift att dela med sig utav julens budskap.
Jag och Kristoffer fick sedan ta del av detta under en kväll i sena december, en stor glädje att få vara med till klingande gitarrer i ett stort följe av barn och vuxna som från hus till hus sjöng och önskade en god jul till alla, nyfikenhet rodde även bland utomstående och en härlig stämning fyllde kvällen och avslutades med burmesisk gröt – lite annorlunda än svensk risgrynsgröt ;).
Julen närmade sig med stormsteg. Vi tog ett cirka två veckor långt uppehåll ifrån engelskalektionerna, barnen hade ett flertal examentest i kommunal skola innan även de kunde få ledigt. Dagarna fylldes av spontana och planerade julfester bland vänner och bekanta som i de flesta fall innehöll julens sånger, någon som delade ordet och givetvis förberedd mat som vi alla tog del av i slutet av festen. Man kan säga att vi åt något i julens firande nästan varje dag. En del av våra vänner åkte hem till sina födelseorter i norra delarna av Myanmar för att fira med släkt och vänner.
Så kom då juldagen alla väntade på, den 25 december. Vi fick anordna ett eget litet firande under den 24/12 för att dela våra svenska traditioner än mer. Men juldagen startade 04.00 med en erfarenhet kring mat och hushåll. På agendan stod det att ta död på en gris, stycka och tillreda för att sedan koka den. Liksom vi har för vana att äta gris på julbordet, hör det till traditionen att Chinfolket i Norr äter kokt gris med ris. Oerhört gott och färskt.
Dagen fortsatte med en förväntansfull julgudstjänst och därefter presentutdelning åt alla barn och vuxna genom enklare bidrag numrerade man givna gåvor (tvål, pennor, kastruller etc.) för att sedan få hämta ut sitt paket med motsvarande nummer. Enkelt, men väldigt roligt och uppskattat av barn och vuxna. Födelsedagar uppmärksammas inte på samma sätt som vi gör i väst, så det finns en stor glädje och ett firande man ser fram emot under julen istället.
Vårt bidrag dagen till ära, var att bjuda på den svenska risgrynsgröten till cirka 100 personer. Uppskattad av många och något nytt för de flesta 🙂
Innan vi han att andas ut efter julens alla festligheter stod nyår inför dörren och under kvällen gjordes en favorit i repris ifrån 1 december då vi nyårsgrillade tillsammans med kyrkans medlemmar. Vid tolvslaget räknades det ner och även här hördes en och annan raket så känslan infann sig och glädjen att få fira med fina vänner i ett land som Myanmar räckte gott för att vara nöjd med kvällen!
Hoppas att dessa händelser har givit dig en inblick i en annan persons kultur och vardag. Jag vill att vi ska kunna dela glädjen och inspireras av traditionerna som andra människor i andra delar av världen kan visa oss, men också att vi kan se vad vi själva hade att vara tacksamma för under julen. Universellt sett hoppas jag att vi alla njöt av julen med vänner och familj och inte glömde bort varför vi firar jul ifrån första början.
På återseende
Oskar Karlsson, 14 januari Myanmar